Bedömningsmetoder

LYMFÖDEM

Pletysmografi

Pletysmografi anses vara ”gold standard” för mätning av extremitetsvolymer enligt Archimedes’ princip, dvs extremiteten sänks ned i ett vattenbad och den avrunna vätskemängden vägs (Swedborg 1977). Vikten i gram ger volymen i ml. Pletysmografi är den enda tillförlitliga metoden för mätning av hand- och fotvolym (Bernas et al. 1996). Däremot ger metoden ingen upplysning om var på extremiteten ödemet etablerats. Se beskrivning av metoden under Mätmetoder bilaga VOLYMMÄTNING.

Omkretsmätning

Omkretsmätning för volymberäkning är den mest använda metoden (Kuhnke 1976 & 1978) .

Den är lättillgänglig och tillförlitlig om ett standardiserat tillvägagångssätt används. Endast ett eller några omfångsmått i vardera arm eller ben är otillräckligt. Omkretsmåtten ger även upplysningar om var på extremiteten ödemet finns och om förskjutningar av ödemet sker t.ex efter behandling. Måtten kan skrivas in i ett speciellt utarbetat kalkylprogram som beräknar volymen och visar resultatet i en graf. Se beskrivning av metoden under Mätmetoder bilaga VOLYMMÄTNING.

Perometer

Volymmätning av armar eller ben på båda sidorna kan även genomföras med perometern som mäter den yttre strukturen av arm eller ben (men utelämnar hand och fot) med hjälp av infrarött ljus (Stanton et al. 2006). Metoden är kostsam och inte tillgänglig i Sverige

Bioelektrisk impedans (BIS)

Extracellulärvätska kan mätas genom bioelektrisk impedans som registreras med en låg strömstyrka med olika frekvenser, som skickas genom vävnaden (Cornish et al. 1996). Metoden är användbar framför allt för att diagnostisera tidiga lymfödem i armen efter bröstcancerbehandling (Cornish et al. 2000). I Sverige är metoden, på grund av kostnad, begränsad till specialistcentra.

Lokal vävnadsvätska, Tissue dielectric constant (TDC)

Vävnadsvätska kan mätas med hjälp av elektromagnetiska vågor (samma som i vid MR) som överförs via ett mäthuvud som sätts mot huden. Instrumentet mäter några millimeter ner i huden och en konstant (tissue dilectric constant), direkt proportionell till vävnadens vätskeinnehåll, beräknas. Metoden är användbar för att mäta vävnadsvätska var som helst på kroppen där huden
inte ligger alltför nära skelettet. Metoden har används för att mäta ödem i armar (Mayrovitz et al. 2009), ben (Jensen et al. 2012, Mayrovitz et al. 2008) och bröst (Johansson et al. 2013). I Sverige är metoden, på grund av kostnad, begränsad till specialistcentra.

Skattningsskalor

Patienter med lymfödem uttrycker ofta besvär såsom tyngd-och spänningskänsla och ibland smärta och domningar/stickningar (Swedborg et al. 1981). Vid behandling märks ofta en förbättring och det är av värde att mäta denna förändring (Brorson et al. 2006a, Johansson et al. 1999) med t ex VAS (Visuell Analog Skala) (Aitken 1969) eller Borgskala (Borg 1982). Patienten bör ha tillgång till tidigare värdering vid nästföljande bedömning (Scott & Huskisson 1979). Korrelation mellan ödemvolym och upplevelse av vävnadshårdhet, spännings- och tyngdkänsla har påvisats med Borg-skala (Swedborg et al. 1981).

NUTRITION/KROPPSKONSTITUTION

Lymfödem associeras med fetma och fetma är en riskfaktor för att utveckla lymfödem hos bröstcancerpatienter (Johansson et al. 2002, Swensson et al. 2009). Body Mass Index (BMI) kan användas för att bedöma övervikt/fetma liksom midjemåttet samt förhållandet mellan midje- och stussmått (Waist Hip Ratio, WHR) (Tabell 4).

Body Mass Index (BMI) – Kroppsvikt i kg / (längd i m)2

• Undervikt < 18,5
• Normalvikt 18,5–24,9
• Övervikt 25–29,9

Midjemått i cm

Midja-stuss-kvot – Midjemått i cm/stussmått i cm

Vilken eventuell betydelse olika typer av diet kan ha för lymfödem är inte fastställt.

FYSISK FUNKTION
Patienter med nedsatt fysisk funktion bör, beroende på lokalisationen, i första hand bedömas av sjukgymnast eller arbetsterapeut för differentialdiagnostik.

Arm
I armarna kan man finna begränsning i funktionella rörelser relaterad till hinder från vävnadsökning och armens tyngd. En arm med ett långvarigt lymfödem har ofta utvecklat kompensatorisk styrka med större muskelmassa än friska sidan (Brorson et al. 2006b)

Ben
Begränsning i funktionella rörelser relaterad till hinder från vävnadsökning och benets tyngd kan förekomma. Framför allt lymfödem i foten kan påverka belastnings- och gångmönster som kan leda till sekundära besvär t.ex. smärta.

Tabell 5 Funktionsbedömning av extremiteter påverkade av lymfödem

PSYKOSOCIAL BEDÖMNING OCH LIVSKVALITET

Lymfödem kan leda till funktionell påverkan, minskad självkänsla, förändrad kroppsuppfattning, depression, oro och problem med sexualitet, familj och sociala relationer (McWayne & Heiney, 2005).

Vid bedömning av den psykosociala situationen bör områden som kräver remittering till specialistbehandling (kurator, psykolog, psykiater) samt faktorer som kan ha inverkan på hantering av och följsamhet till lymfödembehandlingen uppmärksammas.
Den psykologiska utvärderingen bör innefatta frågor till patienten om hur ödemet påverkar dem känslomässigt tillsammans med bedömning av:

Den psykologiska utvärderingen bör innefatta frågor till patienten om hur ödemet påverkar dem känslomässigt tillsammans med bedömning av:

• Depression – exempelvis nedstämdhet, brist på intresse och energi, förändring av vikt, aptit och sömnmönster, koncentrationsproblem, känsla av skuld eller att vara värdelös, självmordstankar.
• Oro – exempelvis ångest, panikattacker, irritabilitet, sömnstörningar, undvikande beteende, koncentrationsproblem.
• Kognitiv påverkan – kan bidra till bristande motivation och oförmåga att vara självständig.
• Brist på motivation.
• Förmåga att hantera situationen.
• Förståelse för sjukdomen och följsamhet till behandlingen.

Sociala faktorer som bör bedömas är:

• Boende – tillgänglighet, bostadsstandard (arbetsterapeut).
• Stöd – engagemang från vårdpersonal, hur påverkar lymfödemet personliga relationer, risken för social isolering.
• Anställning – arbetsförmåga, arbetets inverkan på lymfödemet
• Ekonomisk situation
• Fritidsaktiviteter, träning, sport (sjukgymnast, arbetsterapeut).

Generell påverkan på hälsorelaterad livskvalitet mäts lämpligast med SF-36 (Sullivan et al. 2002) som testats på normalpopulation såväl som på många olika patientkategorier och alltså ger möjlighet till jämförelse. Ett instrument som mäter livskvalitet direkt relaterat till lymfödem, Lymphedema Quality of Life Inventory (LyQLI) finns tillgängligt under Mätmetoder bilaga HÄLSORELATERAD LIVSKVALITET.

Referenslista finns i pdf-filen